Det dekadenta pokerlivet?

Utan att ge mig in i diskussionen mellan er kan jag bara säga att jag kan hålla med vad gäller det sociala och poker. Det roligaste jag vet i livet är att träffa nya människor. Desto fler jag lär känna, desto mer lär jag mig om både mig själv och om livet. Det finns så oerhört många människor jag träffat genom pokercommunityn som jag aldrig hade träffat annars. Däribland många i den här tråden och på den här sidan. Det är jag väldigt tacksam för!

Vad vi alla sedan gör med vår tid vid borden, runt spelen och efter spelen är upp till var och en att välja.

Enligt mig kommer vi aldrig ha rätten att döma enskilda individer för att leva "destruktivt" eller i en "misär". Vi kommer däremot alltid ha rätten att kunna hjälpa de vi känner som någonsin hamnar i problem. Enligt mina erfarenheter är det något som vi i denna community faktiskt är väldigt bra på. Det gör mig också glad!

Vet inte vad mitt inlägg bidrar till, men kände för att skriva något. Hoppas allt är gott förresten!

Anton

Det finns fler yrken som lever på andras "misär"(Ditt ordval)

Aktiemäklaren som både kan spekulera och bli rik på att börsen går upp eller blir rik dess nedgång. Det bygger på att någon annan blir fattigare.

Hela vårt kaptalistiska samhälle bygger på (mer eller mindre) på; den enes bröd, den andres död. Att då angripa pokern som om det vore något unikt i den frågan blir ju befängt. Alla kan inte bli vinnare utan vi lever i en pyramid där några äger extrem mycket och många lever o extrem fattigdom.

För att jämna ut olikheterna så kommer skatterna in. Därför tycker jag att man skall få bet skatt på sina vinster, mot att man givetvis får dra av kostnaderna.

Men du är säkert emot kapitalismen men då skall inte enbart pokern hängas ut. Men nu har ni ju en pokerpodd, så jag förstår att ni då tar upp pokerns baksidor.

Det blir väl i såfall en fråga förbundet hur ni kan minska misären och göra den mindre dekadent, mörk och trist. För visst finns det baksidor med poker men det finns det med det mesta tyvärr.

Kan hända att du har en större erfarenhet av detta dels personligt genom att du förlorar mer du vinner, samt att du har sett misären på nära håll bland dina pokervänner som du har följt och spelat med.

I allafall ett intressant ämne.

Jag har smålyssnat på den delen av podden själv nu och när jag säger att pokerproffs är destruktiva är grunden för den tanken att pokern som spel går ut på att leva på andras misär, utan att man egentligen skapar något mervärde för någon annan(bortsett från speloperatören). Att man helst ska utnyttja andras svagheter för att på ett direkt sätt plocka dom på pengar, där t ex en fylltratt 03.35 lördag natt är det optimala målet.

Teorin bakom bekräftelsebehovet är den att en vanlig Svensson får ju en bekräftelse på jobbet oavsett vad de jobbar med, de producerar ju någonting som någon oftast på ett eller annat sätt uppskattar och som blir en del av något större. T ex jobbar ju en del industriföretag med att göra folket på golvet medvetna om exakt var deras gjorda prylar hamnar och var de används för att öka deras motivation och yrkesstolthet. Som pokerspelare finns det inte samma möjligheter eftersom det man producerar producerar man bara för sig själv och det är "bara" pengar, inget konkret eller kollektivt. Där någonstans tror jag behovet av bekräftelse föds, att det är därför man ställer upp i TV-program eller startar en blogg eller whatever. För att känna att man har något att bidra med till kollektivet...

Rätt eller fel, jag vet inte...jag tror det i alla fall...

Dybban: Jag skulle aldrig ens ge mig in i ett försök att definiera vad en "sund mening med livet" är, jag är ju totalt införstådd med att det är individuellt och är inte upp till andra att bedöma överhuvudtaget. Det var lite klumpigt uttryckt av mig, det är inte meningen med livet jag är ute efter. Klart pokerproffs kan ha en sund mening med sitt liv, inget snack om det.

Ibra: Håller med, dekadens är på intet sätt knutet till pokern.

Precis som Dybban så handlar det om inställning och disciplin. Allt kan bli "dekadent" oavsett jobb där man omsätter mycket pengar. Om man inte avsätter sina vinster från dom goda dagarna utan festar upp allt, så förstår jag att man mår dåligt när man springer sämre.

Enligt mig handlar det inte om pokern i sig som yrke, utan hur man är som person.

@rosjon

"Jag hörde honom inte kalla livet dekadent eller svart och mörkt." skriver du. Då undrar jag hur du tolkar dessa citat från Koivu som han uttryckte i podden?

"De (pokerproffsen) lever isolerat och har en destruktiv mening med livet."

"I långa loppet är det ingen sund mening med livet att spela poker."

"Jag själv skulle gå under utan att ha någon mer konstruktiv mening med livet..."

@Koivu

Du har helt rätt i att man inte ska utmåla pokerlivet som 100 procent fest och livsglädje. Där är jag helt med dig. Till att börja med är det få förunnat att vara tillräckligt duktiga/disciplinerade att livnära sig på poker, vilket från början är ett krav. 1-2 procent av pokerspelarna lyckas med det, vad jag förstått.

Självklart är det mycket upp och nedgångar som pokerproffs. Det är mycket gråt. Men för de få, som Eisen, som är så duktiga att de kan hantera det hela så känns det väldigt orättvist att kalla hans yrkesval för "destruktivt", eller osunt.

Jag har svårt för generaliseringar där man inte tar hänsyn till varje individs egna förutsättningar och personligheter.

Vad är "en sund mening med livet" för dig, Koivu? Och vad är det som gör att yrket pokerspelare inte kan vara en sund mening med livet för den enskilda individen, enligt dig?

HAHA reta upp nära och kära med att fortfarande vara blek när man kommer hem är ju bara skojj.. (känner igen det där "bigtime").

Som sagt så har jag inte lyssnat på podden utan får göra det. Får inte lita på Dybban skriver. Sen anser jag dig Rosjon som ett pokerproffs och anser inte att ditt liv är inavlat, dekadent, mörkt eller trist, även om förmodligen Koivo tycker det då han anser att du bara är en turligt fisk;)

Jag älskar dig, rosjon! :-)

Lyssna på podden, där tycker jag det framgår vad Koivu faktiskt menar. Han sa att han både ville och inte ville spela på de nivåer Jeppson håller till på, han var inte säkert att han personligen ville vara med om de mentala svängningarna. Jag hörde honom inte kalla livet dekadent eller svart och mörkt. Däremot verkar Koivu tro att det är mentalt påfrestande, vilket Valterego bekräftar mha ett citat från ett icke namngett proffs "Hälften av tiden mår man ju bara skit". Och när Koivu pratar om inavel så menar han att väldigt många pokerspelare umgås mest med andra pokerspelare. Ingen bestämd uppfattning om det är sant, men skulle kunna stämma med det jag läst och hört i poddar,bloggar och forumdagböcker. Det skulle ju inte heller vara så konstigt då väldigt få andra människor har samma arbetstider. Men lyssna på podden och bilda dig en egen uppfattning. Att Koivu flummar ut om pokerproffs bekräftelsebehov är bara det värt en lyssning.

Ja men lever man inte på/av pokern så kan man heller inte kalla dem för proffs? Eller?
Så är det proffs eller hobby/semi-proffs du pratar generellt om?

Äntligen. :-) Nu börjar du förstå mig, Jeppsson var inte målet utan jag pratade i generella termer. Har ingen som helst åsikt om hans liv specifikt, var första gången jag pratde med honom när vi intervjuade honom i podden. Och du har helt rätt om definitionen av pokerproffs, det finns olika nivåer på det hela. Min poäng är att det är få som kan leva på pokern och än färre kan leva som dybban, Diana eller Jönsson.

På de klubbar jag spelar finns det alla varianter av proffs, de som lever riktigt gott och sunt på det och de som knappt får det att gå runt. Jag har nog sett alla nivåer på det... Slutklämmen är väl frågan hur många av alla de som kallar sig pokerproffs lever så som dybban?

"åsikter har inget med Jeppsson att göra. Jag känner x antal pokerproffs och har hängt/hänger med dessa på klubbscenen men även varit iväg på en hel del turneringsresor med dom så jag har fått en viss inblick i livet som proffs. Nu säger jag inte heller att dessa herrar är att anse som dekadenta utan att jag bara anar tendenser här och där."

Men om du inte menar Jepson, ej heller dem du har hängt med, vem fan menar du då? Westerlund? :)

" Gillar väl främst inte glorifierandet eller bilden av att livet som pokerproffs är en lång fest..."

Håller med till 100%

Men då var det bara olyckligt av dig att säga i podden att du inte ville byta ditt liv med Jeppson, att det inte specifikt gällde honom utan pokerproffs generellt och att Jeppson fick bära hundhuvudet?

Personligen har jag då bättre (positivare) erfarenheter än vad du har då jag kunde tänka mig byta mitt "liv" (läs: jobb/livsstil) mot proffsens. Hade inga problem att byta med Ken, Diana mm. Men visst finns det säkert några proffs jag inte skulle byta med. Dock kan jag inte komma på några på rak arm.

Jag vet inte vilka dekadenta och inavlade miljöer du rör dig omkring eller vilka personer du tänker på, så det är svårt att helt sätta mig in i din värld.

Men om du kallar dem du spelar mot på klubbnivå som proffs, så pratar vi nog om äpplen och päron. Tror nog då mer att där handlar det om personer med mer eller mindre spelproblem som har pokern på hobbynivå och inte proffs.

Men uppenbarligen är inte jag, Dybban enig med dig, vad tyckte den genomsympatiske Erik om din uppfattning.

Alltså, Jeppsson dök upp i podden som exempel för att vi precis innan diskussionen intervjuat honom, det handlar inte om honom specifikt. Dybban tog jag upp eftersom jag anser att han verkligen lyckats fylla sitt liv med annat än rent pokerspelande, han har en väldigt intressant tjänst som pokerambassadör för SvS där han får resa världen runt och träffa allt möjligt folk och få betalt för det. Min poäng var att hans liv inte går att jämföra med ett vanligt pokerproffs dito, dybban har ju uppnått en exceptionell nivå på det hela.

Återigen, mina åsikter har inget med Jeppsson att göra. Jag känner x antal pokerproffs och har hängt/hänger med dessa på klubbscenen men även varit iväg på en hel del turneringsresor med dom så jag har fått en viss inblick i livet som proffs. Nu säger jag inte heller att dessa herrar är att anse som dekadenta utan att jag bara anar tendenser här och där. Gillar väl främst inte glorifierandet eller bilden av att livet som pokerproffs är en lång fest...

I ärlighetens namn har jag inte lyssnat på er podd utan utgick ifrån det Dybban skrev stämde att du hade sagt och tyckt:
" Dekadent, mörkt, trist, inavel"

Men nu fattar jag noll.

Menar du att du skulle villja byta dit liv med Dybban men inte Christian?
Eller varför tar du upp denna jämförelse? Är Christians liv mörk och trist och Dybban det motsatta?

Så det är dina erfarenheter från klubbscenen som har fått den uppfattning du har, eller är det Christians liv?

Om du är ute efter att vara lika kontroversiell som Ken så har du nog lyckats. Men jag tycker det är en intressant diskussion.

Tror du missförstår mig en aning, jag har inte sagt att det är fel att leva som ett pokerproffs. Jag baserar mina uttalanden om dekadens på det jag sett på nära håll, det är mycket leva-för-dagen som gäller med allt vad det innebär. Jag är väldigt öppen för människors olikhet och respekterar alla så länge de respekterar mig och sina medmänniskor. Det är få "förunnat" att få leva som pokerproffs och må bra det, hur många tror du får samma chans och liv som dybban fått? Inte många.

Har aldrig sagt att livet som pokerproffs är mörkt och trist, bara att jag tror att det kan vara destruktivt på lång sikt om man inte är noga med att mixa upp sin tillvaro ordentligt med annat. Jag har kört poker i tio år och främst på klubbscenen och online, är inte helt oäven i vare sig spelet eller om uppfattningen hur ett liv som proffs ter sig.

Jag har dock ingen aning om din bakgrund som pokerspelare eller din insikt av pokerproffslivet, men du låter lika fördomsfull som min morsa.

" Dekadent, mörkt, trist"

Visst, pokerlivet är inte alltid en dans på rosor, men det är inte heller livet.

Sen vet jag inte hur du kommer fram till att jag skulle tycka att du är en: "monumentalt motsatta till en invidualist".

Eftersom du var ganska fördomsfull så fick du tillbaka;) .
Måste dock säga att utifrån det jobb du säger dig ha, att det var märkligt uttalande av dig. Du borde vara mer öppensinnad för hur andra funkar.(Enligt mig givetvis)

Skönt fördomsfull profil på mig. :-) Bara för att jag inte är en egocentrerad individualist så är jag det monumentalt motsatta? Snygg read som sagt. Är internkonsult specialiserad på finans- och systemfrågor i en internationell koncern där jag jobbar globalt. Har nog ett normalt behov av både trygghet och feedback, är nog ganska flexibel av mig.

Jag säger inte att du har påstått att ditt liv är mer värt, utan jag ville bara veta vilka "värderingar" du har när du skrev som du skrev för att förstå hur du tänker.

Alla människor har inte ett grundläggande behov att känna som en del av något större där man vill bidra till laget. (Vilket lag menar du egentligen? Samhället eller idrott sport?)

Jag utgår nu ifrån idrott/sport och många invidualister, som jag tex, föredrar inviduella idrotter som tennis, golf, poker tex. Sen jobbar jag som säljare och är mycket ute själv och jobbar inte i ett lag.

Att ha frihet utan att behöva tänka på andra och där jag bara behöver ta hänsyn till mig själv där jag kan göra exakt det jag vill och INTE vara en kugge (ev soringa i hamsterhjulet) har för mig ett större värde.

Jag plockar russinet ur kakan för det sociala får jag på köpet genom alla människor jag träffar.
Många onlinegamers som vill ha mer socialnärvaro ala kontorsjobb dem hyr ett kontor som man går till där man lirar med andra gamers.

Så att lägga in dina "värderingar" och utgå som en sanning blir fel. Däremot om du "redovisar" dina "värderingar" då är det lättare att förstå hur du tänker.

I min värld så har du helt fel och är ute och cyklar, men det betyder inte att jag har rätt. Jag tycker du har fel att kalla det för dekadent.

Jag håller dock med dig att jag tror att många glorifierar pokerlivet.

Jag tror att du är en person där du har ett starkt behov av trygghet, fasta rutiner, få kont. feedback uppskattning samt en lagspelare som jobbar in en offentlig arbetsplats?

Säger inte att mitt liv är mer värt än deras eller att jag har mer mening i mitt, jag tänker mer ur ett individuellt perspektiv. Att jag tror att alla har ett grundläggande behov av att känna sig som en del av något större, att man är en kugge i en större maskin där ens egen existens och det man gör bidrar till hela lagets framgång samt att det kommer något konstruktivt ur det hela.

Jag tror pokerproffsen försöker glorifiera sitt liv en aning och att det på något sätt anses fel att för ett ögonblick erkänna att allt inte är guld och gröna skogar. Det roliga enligt mig är ju att en hel del proffs börjat(enligt mig) söka den här mediala bekräftelsen på senare tid, jag tror att det har med just det här att göra...d.v.s. att de vill bli bekräftade för något mer än bara deras spelande och därmed bli en del av något kollektivt.

Rätt eller fel, tror som sagt inte att jag är helt ute och cyklar. Absolut inget fel i om det är så som jag tror, bara roligt att proffsen i så fall vägrar att erkänna det för sig själva.

"jag tror att en hel del pokerspelare saknar en högre mening med sin tillvaro"

Vad är då en högre mening med sin tillvaro enl dig. Tror att vi måste def. det för att reda ut vad du menar. Vad är det i ditt liv som bidrar till en högre mening som pokerproffset inte har?

Nu fick jag ju inte riktigt fram min poäng som den var tänkt, jag var mer inne på att jag tror att en hel del pokerspelare saknar en högre mening med sin tillvaro och när de roddat runt i det livet i ett antal år börjar känslan av någon form av sammanhang att göra sig påmind. Jag tror inte att den enda anledning att många f.d. pokerproffs lagt korten på hyllan är att de inte får det att gå ihop ekonomiskt, jag tror det finns en önskan om att fylla livet med mer mening än att bara jaga nästa grindsession.

Att jag inte ville byta med Jeppsson var mer ur det perspektivet av vilka pengar han bollar med, att jag inte skulle vilja hamna i ett läge där jag riskerar att tappa en Svenssons årslön på en vecka. Jag tror att jag själv skulle tappa respekten för pengar och det vill jag inte, det tillståndet där du faktiskt har så mycket pengar att du på riktigt kan tappa respekten för dom är det inte många som uppnår.

Jag tror helt ärligt att ett liv som onlinegrindare är destruktivt i det långa loppet, om man inte anstränger sig hårt för att hitta annan input. Livegrindare är en annan femma, där har man i alla fall möjlighet att få social stimulans om man är lagd åt det hållet.

Tror nyckeln är det att du som pokerspelare inte skapar mervärde åt någon annan, du lever på andras misär och det tär nog till slut på vilken själ som helst. Människan vill känna ett sammanhang, att vara en del av en helhet. Min teori om livet i alla fall.

Klart det är dekadent och inavel att ha en frihet som alla människor drömmer om.

För mig berikar pokern mitt liv, precis som du säger. Som proffs skapar du dessutom din verklighet. Som du även skriver så träffar man många sköna personligheter kring borden, särskilt som proffs. Måhända att det är "inavel" ifall man spelar mot samma spelare dag ut och dag in utan att åka iväg till ett annat land tex och träffa nya människor.

Nu jag jag inte lyssnat på Egons pod men det låter verkligen märkligt det Kouvi skrev.

Bra att du finns Dybban som reser land och rike, från Maccau till Vegas och visar oss den verklighet som finns utanför dörren.