EPT London II
EPT Main spelades 1A därför att den generellt sett brukar vara softare än 1B, men det hjälpte inte den här gången då jag fick ett väldigt tufft bord innehållandes Andoni Larrabe (spansk november 9er), Jason Mercier, duktig polack, en till duktig polack i Pawel Bresni, Pras Banzi och Ben Roberts. Dagens intressantaste hand kommer under andra nivån, 75/150, där jag började handen med uppskattningsvis 27k. Mercier har öppnat varje hijack och cutoff hittills, han gör det nu igen på cutoff och jag bestämde mig för att slänga in dagens första 3bet från knappen med 7♥5♦. Inte världens bästa hand att kriga med pre-antes, och det är nog ett litet kallt 3bet egentligen, men jag var trött på att bordet lät honom vinna varje hand och jag ville starta en dynamik som man kan bygga vidare på senare. Han öppnar till 375 och jag slår om till 875 viket han snabbt synar.
Flop kommer 6♠5♠4♦ och check till mig. Jag funderar lite på mina options, jag tror att det är en flop som han kommer vilja checkraisa mycket på vs 3bettor, t.ex. att han tar en hand som JTo och checkraisar en gång och ger upp turns. Just för att jag tror att han kommer att attackera den här floppen ganska mycket, så väljer jag att beta för att syna en raise och spela poker på turn med en hand med väldigt mycket equity. Man kan argumentera för att det här är en perfekt hand att ha i sin check-bak range också, men båda alternativen funkar imo. Jag cbetar 1025 och han höjer snabbt till 2450. Det man märker när man spelar med superexponerade proffs är att de inte bryr sig så mycket om att tänka igenom sina beslut och att "inte göra fel", de bryr sig mer om att allting ska se otroligt smooth ut och att varenda marker/kort-flick ska levereras med yttersta design och klass. Jag tror inte Mercier tänkte mer än femton sekunder hela dagen, det handlade bara om att hans kamera-image och att han ska se häftig ut under händerna. TV-kamerorna samlas runt bordet nu när han spelar en stor pott, och det påverkar säkert hans beslut senare i handen. Syn.
Turn landar 3♥ vilket får anses vara lekens bästa kort. Att jag har 7♠ i min hand är intressant då det reducerar antalet färgdrag han har, framförallt väldigt många kombodrag som han kunde tänkas spela såhär på flop. Kamerorna står och surrar på oss två och Jason slösar inte mer än sex sekunder innan han slänger in ett 5k chip och säger "forty-eight". Hans size är intressant. Det blir nästan omöjligt för mig att hitta hjältesyn med överpar, och jag kommer förmodligen att syna med kombodrag, sets och färdiga stegar. Jag tror inte han tänkte igenom sin sizing mycket mer än att han ville göra sig själv svår att spela emot i framtiden. Jag, som bryr mig om balanserade ranger, tänker igenom situationen i typ 90 sekunder och synar sedan med min nästnöt.
River kommer 7♣. Fan. Jag börjar direkt fundera på hur jag ska reagera om han antingen betar eller checkar. Hur ofta sizear han en åtta här jämfört med att gå för checkraise, och... tankegång avbruten. Jason har funderat igenom situationen i åtta sekunder och valt att gå all-in med sina 23k in i 15k. Jag gillar inte hans size alls. Han kommer i princip aldrig att få syn av en split, och han dör när jag snapsynar med en åtta. Det som gör sizen sunkig är just att han aldrig får värde när han själv har en åtta, så han borde tekniskt sett aldrig lasta in här med nöten. Vilket innebär att när han själv inte har en åtta, så ökar det chanserna att jag har en åtta ganska rejält. Vilket återigen gör sizen fruktansvärt dum. Jag tror att jag viker lika ofta mot ett 8k-bet som mot en all-in, och man ska vara rejält skum i huvudet för att orka jamma tom över ett bet :) Jag vek, men det är en klurig situation i både hans och mina skor på river. En jam tycker jag är absolut sämst, men Jason ville nog se häftig ut med all-in triangle framför kamerateamet. Jag och polarna diskuterade handen i dinner break, och kom fram till att GTO hade varit att bara skrika all-in ur position när river landar. Tänk igenom det :) Då skulle action vara på Jason, som kan välja att antingen beta själv och ge mig alla mina options, eller att checka och låta min all-in stå. Mindfuck.
Dagen fortsätter nedåt och jag vinner inga potter alls. Varje situation är iskall och efter att ha 3betat QQ mot Mercier och fått en kallsyn bakom och gått bet check bet på KK4ss3xJx så förlorar jag mot KQs hos kallsynaren som inte borde ha några kungar alls, förutom just den här, i sin range. Nere på 4k och bordsbyte.
På det nya bordet där bland annat Joao Viera, Morten Mortensen och Rob Hollink sitter så får jag en fin start med att vinna TT mot AQo aipf för att komma upp på 9k, och sedan lyckas jag jobba mig upp till 45k för att sluta dagen. Ganska nice efter att ha varit nere på 4k tidigare under dagen. Alltid en skön känsla när man får ett extraliv :)
Dag 2 hamnar jag på ett tufft bord med massa EPT-regs och Kristoffer Edberg från Sverige. Dagen börjar återigen dåligt och jag förlorar varenda liten pott jag är inblandad i och halkar ner lite i marker innan en memorable hand utspelar sig. UTG+1 som är en relativt shortstackad dansk spelare öppnar för minraise, cutoff synar och jag ser en flop trevägs med K♦6♦ i BB. Flop kommer A♥7♥3♦ och jag bestämmer mig för att ta en ostandard line :) Check till PFR som cbetar, vilket han kommer göra med exakt allting på den här texturen. Cutoff viker, och jag checkraisar x till 6200. Min plan är att ge upp på blanka turns, beta hjärter-turns en gång och ge upp, och att skjuta tre gator om turn är en ruter som ger mig bakdörrsdraget. Det blir väldigt svårt för hans hand att kunna ta heat på en hjärter-turn vs big blinds checkraising-range, och jag förväntar mig att han inte direkt kommer att floata luft på flop. Han synar.
Turn kommer återigen lekens absolut bästa kort, 5♦ som ger mig både steg- och färgdrag. Han har runt 20k kvar i stacken, jag har runt 33k, och i potten bör det ligga ca 18k. Jag sizear litet för att få mer fold equity på rivers, något jag gör med hela min range och inte bara händer utan showdownvalue. Så jag betar strax över vad jag checkraisade flop till, 6400, med planen att jamma alla rivers och sätta hans range under väldigt mycket press. Han gör något jag inte förväntar mig dock, han skjuter in hela stacken. Det är nu man önskar man hade läst Matte C på gymnasiet, och dealern får ta in summorna i potten och spread the pot och det är bara att börja räkna. Om jag foldar har jag 27k kvar (400/800 blinds). Om jag synar och förlorar har jag 12k kvar, om jag synar och vinner har jag ungefär 70k. Jag synar alltså 15k in i ungefär 48k vilket innebär att jag får potodds för att syna med mina 12 outs. Men en 12k stack är svår att komma tillbaks från, och 27k är ändå en okej stack att slåss med. Det var extremt close och en annan dag kanske jag hade gjort omvänt, men jag valde att lägga mig. Det som fick vågen att tippa över var att han kan ha en hel del hjärterdrag som slår mig på highcard, och jag tror att hans range för att öppna UTG har mycket fler KQhh och KJhh än QJhh, så de gångerna vi båda har drag så har han mig nog i ganska dålig shape. Close men det blev en fold.
Jag fortsätter förlora nästan varje hand jag spelar och finner mig till slut all-in med mina 20bb på 600/1200 med A♥K♠ mot Benny Spindlers K♥J♣ där brädan springer ut 9♠8♠7♣5♦T♣ och jag får lämna lokalen. Nöjd med mitt spel men det var inte min tur den här gången heller. Den enda i gänget som gick till pengarna var Panu som till slut bustade med KK mot 88 aipf i en jättepott med 60 pers kvar där polacken som finalbordade hittade en snöman på river.
Resan avslutades med en 12 course tasting menu på restaurangen/nattklubben DSTRKT som var helt fantastisk, super-rekommenderar den :) Nästa EPT blir nog Deauville för min del, december är hektisk nog som det är och Prag mitt i det känns bara stressigt. Det finns en liten chans att jag åker ner i några dagar bara för main, men inget jag orkar planera in redan nu. Hoppas min TR var läsvärd trots lack av bilder :)
