1 Augusti: My Greek story, del 12
31 Juli - klockan 9.00, Amorgos Katapola.
Väskorna var packade och vi var redo att gå ned till hamnen för att äta frukost och invänta Katamaranen som skulle ta oss till Santorini.
Skabbis 2 såg tröttare och slöare ut än dagen och hennes näsborrar var ännu mer igentäppta av snor.
Hon hade svårt att andas genom näsan.
Vi hade under veckan googlat efter djursjukhus och dylikt. Men det var svårt att hitta någon information .
Vi hittade en resblogg från någon som hade varit på ön och som hade hittat en tjej som jobbade ideelt med att vaccinera katter och ta hand om sjuka djur.
Denna tjej skulle tydligen bo vid bensinmacken uppe i berget. Men det fanns ingen tydlig adress.
Vi kände att vi inte bara kunde lämna Skabbis 2 i detta tillstånd.
Jag satte mig på scootern - som jag skulle lämna tillbaka på morgonen - och drog iväg till bensinmacken.
Jag hoppades att bensinmackägaren skulle veta vem hon var och var hon bodde. Han hade ju ändå en hund.
Väl vid bensinmacken frågade jag ägaren.
- Do you know about medicinwomen who take cares of Voff and Mjau!
- Medicinewomen? Voff and Mjau?
- Yes, Voff, och pekade på hans hund som låg utsträckt i skuggan.
Han engelska var extremt begränsad så jag var tvungen att göra djurläten och charader.
Men mackägaren bara skakade på huvudet.
Jag for tillbaka till Katapola.
Under tillbakaresan kom jag ihåg ett anslag som jag hade sett uppsatt på en vägg tidigare under veckan.
Jag förstod inte så mycket av informationen men förstod att det hade något med katter att göra och jag beslöt mig för att åka till platsen där lappen var upphängd och för anteckna telefonnumret.
Det visade sig att man under året gör ett par större insatser där man tar in veterinärer från Naxos och kör massvaccinering och kastrering på katterna.
Denna info gällde två dagar i juni.
Jag ringde numret men inget svar.
Jag lämnade scootern och gick tillbaka till hotellet.
Linda hade googlat vidare och hittat området där kvinnan skulle bo.
Vi beslöt oss för att gå dit men det var besvärligare och jobbigare än vad vi trodde i den 30 gradiga värmen.
Vi gick i någon timma men hittade inte platsen och vi gav upp.
Missmodiga satte jag mig i skuggan och ringde igen.
En ung kvinna svarade i andra änden.
Jag förklarade situationen för henne och sade att jag betalar bra om hon kunde komma på direkten.
- Inom en timma, fick jag till svar.
Vi gick tillbaka till hotellet och väntade och tiden började bli knapp då båten snart skulle komma.
Men jag räknade kallt med att den som vanligt skulle bli försenad.
Den unga kvinna dyker upp vid hotellet efter en timma.
Hon tittar på Skabbis och undersöker henne.
Hon ger Skabbis 2 olika sprutor, salvor och tabletter.
Hon sprutar in en vätska i hennes öron.
Skabbis är så tillitsfull och säger eller gör inget.
Dock ylar hon till vid den sista sprutan och gömmer sig sedan under sängen.
Den unga kvinnan säger att hon kommer tillbaka om 10 dagar och följer upp behandlingen.
Vi säger att vi skall precis åka, men hon säger att det inte är några problem.
Hon känner till Phanis på Big Blue och hotellägarna runt omkring.
- I will find her, säger hon.
Vi ger henne pengar som hon motstridigt tar emot.
Vi ger henne vår mailadress och hon lovar att uppdatera oss och ta ett foto på katten när hon träffar henne nästa gång.
I oktober kommer man att köra en kastreringsdrive på ön och vi säger att vi betalar för Skabbis 2 kastrering och ger då ett ytterligare bidrag för ytterligare katter.
Vi har nu lämnat a cat with a view...
...för bara en View och ön Santorini.
Här kommer vi tillbringa några dagar med att bara läsa.
Just nu läser jag "Stalker".
En skrämmande bok som ger en påminnelse om vilka sjuka och maniska människor som finns därute..överallt.
